fredrik fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Diabolik ger ingen nåd (Diabolik, 1968)

Den kultigaste av alla 60-talets utvinningar av James Bond, trots att det är en filmatisering av en italiensk serietidning med strikt italienska (och franska) förtecken; John Phillip Law är högteknologiske mästertjuven Diabolik som hela tiden undgår lagen (ledda av den tappert närvarande Michel Piccoli) och som inte skyr några medel för att slå tillbaka mot myndigheterna. Full av oförglömliga och färgstarka scener, psykedeliska effekter och bisarra idéer; i princip omöjlig att ta på allvar, även om det finns en härligt subversiv ton under ytan som gör Diabolik till en älskvärd anarkist som känns lite farlig ändå, trots Laws vampyriska överdrifter. Ennio Morricones swingin’ soundtrack bidrar till den arketypiska 60-talskänslan. 14 meter film (den korta tagningen med cigarettänden) trimmades av svenska filmcensuren vid premiären. 

,

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *