Den fjärde Andy Hardy-filmen är eventuellt den bästa; mamma Hardy reser iväg för att ta hand om sin sjuka mor medan Andy ramlar in i en prekär dubbeldejt samtidigt som han får hjälp av efterhängsna nya grannen Judy Garland (som ska föreställa vara tolv år gammal!) Mestadels lättviktig, men sidointrigen om den döende mormodern, Andys […]
Tredje Andy Hardy-filmen är ingen förbättring från de två tidigare. Domare Hardy, den knarrige familjepatriarken, måste åka till Washington för ett specialarbete – han tar med sig familjen, såklart, och Andy faller för den korrupta dottern till en fransk diplomat. Sensmoralen är att finkultur och storstadsmanér är trams och att kreti och pleti inte har […]
Lite udda stumfilmswestern med Al Jennings, en verklig bandit som vände blad, blev kristen och försökte sig på en filmkarriär. Här återberättar han en anekdot om hur han och hans bror fastnar ute i ödemarkerna och träffar en kvinna som plågas av sin tyranniske make. Intrigen är rätt lealös, men det våldsamma förhållandet är ganska […]
Troligen Josef von Sternbergs mest berömda stumfilm, en märklig berättelse om en rysk general (Emil Jannings) som efter revolutionen blivit apatisk av PTSD och nu reduceras till att agera sin gamla ”roll” som statist i Hollywood. Större delen av filmen är en flashback som skildrar ryska revolutionen ur generalens synvinkel; en minst sagt extrem uppgång- […]
Rå, verklighetsbaserad berättelse om medelålders, lösdrivande, prostituerad kvinna (Charlize Theron) som börjar ha ihjäl män. Den indirekta huvudpersonen är emellertid en ung kvinna (Christina Ricci) som hon inleder ett förhållande med. Denna olidliga kärlekshistoria är fascinerande, inte minst för hur övertygande den är, och den bygger upp en psykosocial underdog-desperation som bara blir mer och […]
Tarkovskijs näst sista film, inspelad i Italien, handlar om en bister, sluten rysk poet på genomresa i landet med en tolk och älskarinna. Han är en vandrare, bortkopplad från världen, men när han kommer i kontakt med en lokal byfåne (Josephson) börjar han öppna sig, åtminstone inåt, via den sorts poetiska scenbilder som Tarkovskij blev […]