Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Fantastic Four: Rise of the Silver Surfer (2007)

Fantastiska fyran får trubbel när världen hotas att slukas av en ”världsätare”, föranledd av intergalaktisk silversurfare vars superkrafter kommer från hans bräda. Tanken är också att hjältarna ska gnabbas med varandra, samt att vi alla ska bry oss; intrigen är dock underbyggd på alla sätt och vis och filmen är försvinnande menlös från början till […]

Fortsätt läsa

The Enforcer (1976)

Den tredje Dirty Harry-filmen är relativt optimistisk (även vagt komisk) vilket alltid är ett tecken på att en serie håller på att ta slut; Clint Eastwood skulle senare hitta användning för sin Harry Callahan-karaktär, när han närmade sig sina mer kloka år, men anno 1976 hade han målat in Harry i ett hörn. I ett […]

Fortsätt läsa

Pelham 1-2-3 kapat (The Taking of Pelham One Two Three, 1974)

Lysande thriller där Robert Shaw och hans kallblodiga kompani kapar en tunnelbanevagn i New York och begär en miljon dollar på en timme. Walter Matthau spelar den luggslitne säkerhetschefen som talar med skurkarna samtidigt som han försöker dirigera trafiken – skurkarnas hutlöshet matchas bara av hur blasé alla är i andra änden! Riktigt tätt gjort […]

Fortsätt läsa

Fjärran röster, stilla liv (Distant Voices, Still Lives, 1988)

Mästerlig skildring av 1940- och 50-talets Liverpool; berättad i vinjetter som om fotografier kommer till liv – en självbiografisk vision där regissören berättar om sin släkt, tider han inte själv minns eller ens varit med om, det mesta cirkulerandes kring medelklasspatriarken Pete Postlethwaite och den ofta motsägelsefulla relation som hans hustru och barn har till […]

Fortsätt läsa

Kill ’em All (2017)

En modern ”poverty row”-produkt med extremt få förmildrande egenskaper; Van Damme förtjänar så mycket mer, även om jag misstänker (efter att redan ha sett 2018 års Black Water) att JC börjar nå samma återvändsgränd som många andra actionstjärnor. För att vara rättvis måste man säga att det tagit honom lång tid att hamna här. Man […]

Fortsätt läsa

The Tuxedo (2002)

När jag var filmvetarstudent skrev jag ett eller annat examensarbete där jag diskuterade kroppsligheten och materialismen i amerikanska genrefilmer – jag minns särskilt en analys av The Ring som handlade om hur desperat den var med alla sina fysiska faror och mycket konkreta hot mot kroppen (i jämförelse med den tydligt effektiva Ringu, där blotta […]

Fortsätt läsa

Magnum Force (1973)

Det här är det tidigaste exemplet jag vet (i alla fall på rak arm) på när Clint Eastwood började försöka hantera konsekvenserna av våld, må så vara att det är som en krånglig kurskorrigering; Clint var aldrig blyg när det gäller sina åsikter, men när folk (som Pauline Kael, mest berömt) kallar din film fascistisk […]

Fortsätt läsa

Tisdag 6/9 2022

Planer vänder. Det finns ingen avlastning bara av- och på, arbete, allt arbete är osynligt arbete Ett smärre slit är att skapa en bok. Men att välja sina strider ute i verklig- het- en, verklighet- en tär som krig. Känslan av att vakna i gryningen, som att bli till i en reva. Att acceptera att […]

Fortsätt läsa