Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Den längsta dagen (The Longest Day, 1962)

Precis som med Dom i Nürnberg finns det en beundransvärd jämnhet i insatsen här – en Hollywood-film som i viss mån vill vara ett historiskt dokument; det hela är väldigt genomarbetat, ingen detalj verkar vara malplacerad och organiseringen är väldigt imponerande, med tanke på omfattningen av produktionen. En eller två melodramatiska fioler får man helt […]

Fortsätt läsa

Dödsspelet (The Dead Pool, 1988)

Om Sudden Impact gjordes för att rekontextualisera Dirty Harry, gjordes The Dead pool troligen för att lägga honom till leda, så att det inte uppstod någon förvirring. Harry är resignerad här, tvingad att ”samarbeta” med media, vilket är ett omständligt sätt att säga att han inte längre är en lös kanon utan ansluten till ”systemet” (den […]

Fortsätt läsa

Sudden Impact (1983)

Dirty Harry-filmerna följer Kübler-Ross fem stadier av sorg ganska perfekt – den första var i förnekelse (när Harry slänger sitt märke och vägrar att erkänna att han är en polis), den andra försökte förhandla (”kanske jag kan vara polis om andra poliser är värre än jag?”), den tredje föll tillbaka sin ilska och Sudden Impact […]

Fortsätt läsa

En försvunnen värld (One Million B.C, 1940)

Påkostad men hjälplöst tramsig äventyrsfilm som berättas i en absurd (aldrig förklarad) flashback och skildrar stenålderskrigare (Victor Mature) och hans färd mot att bringa fred mellan sin klan och den där hans stenåldersälskling bor. Under tiden blir det en hel del bataljer med skräcködlor (dvs helt vanliga ödlor). Snygg dekor, rasande ojämna specialeffekter; det finns […]

Fortsätt läsa

Music of the Heart (1999)

Meryl Streep spelar fiollärare som börjar jobba på skola i Harlem – mot alla odds sprider hon hopp i tillvaron för ungarna, medan hon bevisar att vem som helst kan lära sig spela fiol! Tja… sämre budskap har man väl sett i sina dagar. Denna film är visserligen i såsigaste laget, men den är samtidigt […]

Fortsätt läsa

Fantastic Four: Rise of the Silver Surfer (2007)

Fantastiska fyran får trubbel när världen hotas att slukas av en ”världsätare”, föranledd av intergalaktisk silversurfare vars superkrafter kommer från hans bräda. Tanken är också att hjältarna ska gnabbas med varandra, samt att vi alla ska bry oss; intrigen är dock underbyggd på alla sätt och vis och filmen är försvinnande menlös från början till […]

Fortsätt läsa

The Enforcer (1976)

Den tredje Dirty Harry-filmen är relativt optimistisk (även vagt komisk) vilket alltid är ett tecken på att en serie håller på att ta slut; Clint Eastwood skulle senare hitta användning för sin Harry Callahan-karaktär, när han närmade sig sina mer kloka år, men anno 1976 hade han målat in Harry i ett hörn. I ett […]

Fortsätt läsa

Pelham 1-2-3 kapat (The Taking of Pelham One Two Three, 1974)

Lysande thriller där Robert Shaw och hans kallblodiga kompani kapar en tunnelbanevagn i New York och begär en miljon dollar på en timme. Walter Matthau spelar den luggslitne säkerhetschefen som talar med skurkarna samtidigt som han försöker dirigera trafiken – skurkarnas hutlöshet matchas bara av hur blasé alla är i andra änden! Riktigt tätt gjort […]

Fortsätt läsa

Fjärran röster, stilla liv (Distant Voices, Still Lives, 1988)

Mästerlig skildring av 1940- och 50-talets Liverpool; berättad i vinjetter som om fotografier kommer till liv – en självbiografisk vision där regissören berättar om sin släkt, tider han inte själv minns eller ens varit med om, det mesta cirkulerandes kring medelklasspatriarken Pete Postlethwaite och den ofta motsägelsefulla relation som hans hustru och barn har till […]

Fortsätt läsa

Kill ’em All (2017)

En modern ”poverty row”-produkt med extremt få förmildrande egenskaper; Van Damme förtjänar så mycket mer, även om jag misstänker (efter att redan ha sett 2018 års Black Water) att JC börjar nå samma återvändsgränd som många andra actionstjärnor. För att vara rättvis måste man säga att det tagit honom lång tid att hamna här. Man […]

Fortsätt läsa