Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Possession (2002)

Dramafilmer är inte per definition bättre än genrefilmer, men vi människor har en naturlig nyfikenhet för varandra, varför filmer om människor sällan är lika dåliga som taskiga westerns eller ruttna actionrullar… men uppenbarligen finns det undantag! Possession är en totalt meningslös film om ett par akademiker (Gwyneth Paltrow och Aaron Eckhart) som upptäcker en gammal […]

Fortsätt läsa

Blue Crush (2002)

Den här filmen vann sakta men säkert över mig på sin sida. Det är en sentimental young adult-film men den spelar sina Rocky-kort helt rätt. Handlar om begåvad ung surfare (Kate Bosworth) med småtrassig tillvaro – hon är föräldralös och måste ta hand om sin struliga lillasyster, hon måste slita som städerska på ett stökigt hotell […]

Fortsätt läsa

Tomorrow Never Dies (1997)

Efter att ha följt GoldenEye kommer jag ihåg att det här var en enorm besvikelse för mig vid tolvårsåldern och även om jag borde falla lätt för den idag (tydligen uppskattar jag till och med xXx numera så jag är inte säker på att jag har någon standard kvar) tycker jag fortfarande att Tomorrow Never […]

Fortsätt läsa

Iskallt uppdrag (The Living Daylights, 1987)

Alla älskar en underdog, så det är inte förvånande att The Living Daylights kommit att bli liksom den ”officiellt underskattade” Bondfilmen. Efter den mycket överkokta Moore-perioden är den karga och något spartanska estetiken i Daylights lätt att uppskatta, även om jag tycker att den är svår att direkt älska. Den spelar för mycket försvarsspel och […]

Fortsätt läsa

Scarlet Diva (2000)

Ett vykort från den ”punkiga” DV-trenden kring millenieskiftet – den retroaktivt spännande tiden då det kändes som att en digitalkamera plötsligt kunde döda fascister. Film är lögn, video är verklighet! Medan dokusåpornas TV-fönster kastade sitt sterila sken in i vart och vartannat tonårsrum så gjorde rebellerna konst på kassett. Det hela kändes egentligen ganska torftigt […]

Fortsätt läsa

xXx (2002)

Jäklar vad jag nedvärderade den här filmen när det begav sig. Jag höll ut i väntan på Die Another Day och jag hade inget till övers för detta trippel-x-skit thank you very much. Det är synd att jag inte såg den på bio 2002 för jag tror att jag skulle ha gillat den – när […]

Fortsätt läsa

Annette (2021)

Att be regissören till Holy Motors göra en musikal är lite grann som att be en bombmakare att göra en bröllopstårta – det kommer bli lite stelt och konstigt. Leos Carax engelskspråkiga debut är en musikal av brödraduon bakom eklektiska bandet Sparks och handlar om förhållandet mellan misantropisk komiker (Adam Driver) och givmild operasångerska (Marion […]

Fortsätt läsa