Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Solo: A Star Wars Story (2018)

Jag förblir försiktigt optimistisk när det gäller vissa moderna blockbusters av typen ”fanservice via  multiversum”. Vissa av dem använder nämligen sitt licensierade innehåll i berättande syften. Mer specifikt tycker jag att det pågår genuint kreativa saker i Ghostbusters: Afterlife och Spider-Man: No Way Home. Man kan inte bara kalla det för simpel fan-service, för det […]

Fortsätt läsa

Scream Blacula Scream (1973)

Uppföljaren till Blacula är mer renodlad blaxploitation. William Marshall blir här återupplivad av sur arvinge till voodoodrottning varpå vampyrrekryteringen kan dra igång. Don Mitchell är polis med ockult fetish på jakt efter honom och Pam Grier är med och är funky på ett hörn. Intrigen plankar Hammer, vilket den gör helt rätt i, scenografin är mysigt sunkig […]

Fortsätt läsa

Wedlock (1991)

Klyftig elektriker/bankrånare (Rutger Hauer) blir blåst av sina kumpaner, hamnar i högteknologiskt fängelse men lyckas fly med kompanjon (Mimi Rogers), till vilken han är kedjad med halskragar som spränger dem i luften om de skiljs åt. Maken till långsökt hopkok av Verhoeven-sci-fi och Hitchcocks omaka par får man leta efter! Trots de knasiga förtecknen blir […]

Fortsätt läsa

Knight of Cups (2015)

Malicks renaste film. Ibland känner jag att den är hans bästa, eftersom den upptäcker en filmisk röst som tidigare inte var känd – den genuint lyriska rösten, rösten som illustrerar tankar och känslor, som i poesi, öppnar upp oändliga vägar av associationer och upplevelser (alltid subjektiva, alltid omöjliga att kontrollera, de börjar och slutar i […]

Fortsätt läsa

Slumpens hjälte (Hero, 1992)

Misslyckat försök att göra en 90-talsversion av en satir i gammaldags Capra/Sturges-stuk. Dustin Hoffman spelar taskig lumpsamlare som ”råkar” rädda 54 människor från ett brinnande flygplan; poängen är att han är så osympatisk att ingen tror att han faktiskt gjort det, medan en luffare med Jesuskomplex (Andy Garcia) tar åt sig äran för bragden; Geena […]

Fortsätt läsa

Jönssonligan & den svarta diamanten (1992)

Gösta Ekman fick nog av den här serien och hoppade av skutan inför denna sjätte del. Den svarta diamanten har därför, åtminstone för mig, släpat på ett dåligt rykte, som om det inte är en film någon borde ha bemödat sig med att göra. Riktigt fel! Ekmans avhopp verkar istället ha lett till en kreativ uppryckning. Storyn […]

Fortsätt läsa

One Hour Photo (2002)

En typisk film från 2002 där en plastliknande Robin Williams spelar störd fotoframkallargubbe med en fix på den till synes alldagliga medelklassfamilj vars foton han framkallar. Säger typisk film från 2002 eftersom jag tvivlar på att samma manus blivit en lika klinisk och deprimerad film hade det inte varit för 9/11. Inte vet jag om […]

Fortsätt läsa