Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Musikresan 2022#30: Slitna råd & gamla gåtor

Vem vet till vilken mån något faktiskt går framåt, bakåt eller åt något håll alls. Anar en forntida föregångare i mitt bakhuvud. Han är densamma som jag. På samma sätt ser jag avlägsna arvtagare delta i sammanhang som ligger bortom förståndet. Men det har bara att göra med omständigheter och tillfälligheter. Dessa arvtagare är också […]

Fortsätt läsa

Fredag 29/7 2022

1. Först lärde Spielberg publiken att en berättelse är lika viktig som en upplevelse. Sedan tog Tony Scott det hela vidare och förklarade att upplevelsen är viktigare. Sedan drog Michael Bay det hela i hamn genom att bevisa, monetärt, att berättelser inte behövs överhuvudtaget. Att man nu inte vet eller bemödar sig med att veta […]

Fortsätt läsa

The Beatles: Anthology (1995)

På något sätt hade jag lyckats glömma vilket häpnadsväckande dokumentärt verk denna åtta delar långa Beatles-dokumentär är, ett (sista?) vittnesbörd om brittisk filmisk uppfinningsrikedom när det kommer till konsistenta syften och fullständig organiseringsförmåga. Det är ett minutiöst återberättande av The Beatles karriär, berättad av dem själva och bara några andra i deras närmaste besättning. Det […]

Fortsätt läsa

Ashanti (1979)

Här har vi något sällsynt! En stor flopp som faktiskt är precis lika dålig som ryktet säger. Faktiskt värre! Ashanti – en rätt påkostad film med stora stjärnor – är rena rama vedervärdigheten. En sedvanligt frånvarande Michael Caine (jo, han är älskad men har han egentligen hoppat ut och gjort något som skådespelare… någon gång… alls?) […]

Fortsätt läsa

K:19 – The Widowmaker (2002)

Kathryn Bigelows första satsning på krig och politeia visar upp hennes kusliga brist på ideologisk närvaro – senare förtydligad i The Hurt Locker, Zero Dark Thirty och Detroit, vilka alla är ”no lives matter”-filmer – här genom att göra vad som praktiskt taget (med undantag för en plikttrogen epilog) är en sovjetisk propagandafilm från 1920-talet […]

Fortsätt läsa

Jurassic World (2015)

Jag kommer ihåg när den här filmen blev den mest framgångsrika genom tiderna (eller så) sommaren 2015 och sedan dess har jag inte kunnat skaka av mig det. Jag känner på något sätt att den inte hade varit så framgångsrik om den inte hade kommit just när den kom. Kostymnissarna vann, deras kalkyler och strategier […]

Fortsätt läsa

Lyrro – ut & invandrarna (2018)

Jag har bävat inför att ta mig an den här filmen. Tack och lov är den inte förskräcklig så mycket som den är trött och ofokuserad. Men att kalla Lyrro för en ”trött rutin” är att vara taskig mot Yrrol, för att inte tala om Lorrygängets eftermäle som 80-talets kanske mest inflytelserika komediakt. Om Yrrol handlade om hur svårt […]

Fortsätt läsa

Spectre (2015)

Casino Royale var Craigs Connery-Bond precis som No Time to Die uppenbarligen blev hans Lazenby-Bond; Quantum of Solace faller under hans Dalton-Bond och Skyfall fungerar som hans Brosnan-Bond – vad vi har kvar? Naturligtvis Craigs Moore-Bond, vilket oundvikligen är vad Spectre blir; småknasig och välbekant, med biljakter som går fel, skurkar och lakejer från ”Familjen Flinta” […]

Fortsätt läsa

Musikresan 2022#29: Aningar vid allén och gathörnet på uteserveringen i den kyliga nordanbrisen kring ett osannolikt juli med känslan av att det hela inte riktigt hänt än

Just så. Vinden vänder från mild till sval. Som en kappvändare sugen på mer uppståndelse när alla vant sig vid dess milda bris. Dags att brusa! Må alla löv som här virvla bli min rymdens skrud! Varmt blir det aldrig riktigt, med sådana vänner och fiender ömsom. Spotify 202229: Aningar vid allén och gathörnet på […]

Fortsätt läsa