The Fountain är fascinerande mer för de idéer den anspelar på än för de idéer den behandlar direkt; den handlar inte om ”kärlek”, ”liv” eller ”död” utan om fantasi kontra kunskap, frälsning genom fiktion (särskilt religion, alla fiktioners moder), möjligheten att två personer kan dela samma sinnesrum och varför man måste ge upp sitt ego […]

Den amerikanska nyinspelningen på Låt den rätte komma in (2008) bevisar att det inte finns något sådant som en universell berättelse. Remaken består av en samling indicier som tyder på att en film gjordes en gång, men ingen vet motivet; de känslomässiga nyanserna i en svensk socialdemokratisk dystymi översätts inte till Reagans 80-tal på något vidare […]

Lon Chaney spelar lymmel som rymmer från fängelset och försöker återknyta kontakten med sin nu vuxna dotter i denna melodram med Chinatown-spinn; väldigt basal stumfilmsmelodram som radar upp väldigt många troper och klichéer från eran, som till exempel ”föräldrar och barn skilda längsmed årtiondena”, ”den onde mannen lär sig ödmjukhet”, ”patriarken behöver övertygas”, ”den igenkända […]

Bruce Willis reser från en eländig framtid till ett nästan lika eländigt förflutet för att stoppa en eländig katastrof från att befria en halv miljon eländiga människor från deras redan eländiga tillvaro, och om du inte redan gissat det så är eländet deterministiskt, så det finns ingen väg ut från det. Ändå är manuset lustigt […]

Showgirls var ögonblicket som Paul Verhoeven började avslöja sina begränsningar som filmskapare i Hollywood; märkligt hur marodören som en gång gjorde något så mångfacetterat som På blodig mark skulle sluta i en sådan ”knock-knock-who’s-there”-film (ännu värre var Starship Troopers i det här avseendet; oundvikligen tog hipstersoppan slut i Hollow Man). I princip börjar och slutar […]

Mothman är den verkliga inledningen av Hollywood efter 11 september, och en fantastisk Hamlet-öppning för 2002 som ett filmår. Det är dämpad och sensorisk film, som gjord i den stora tystnad som följer chock. Den finner tröst i förtvivlan, hopp i hopplöshet, den speciella (amerikanska) typen av lantlig skräck i Poe/Lovecraft-traditionen; flimrande julbelysning på verandan, lite […]

Dumas klassiker är en av få berättelser som är så starka i sig själv att vem som helst förmodligen kan göra en bra version av den på nästan vilket fall som helst. Med det sagt är 2002-versionen en oväntat välgjord och välbalanserad filmatisering; Caviezel spelar Edmond Dantes, den naive fattigmanssonen som i Napoleonska tider luras […]

En fenomenal karaktär: En fisförnäm lastbilschaffis som tycker sig vara för bra för jobbet han faktiskt har; han är isolerad i sin låda som en James Stewart på vägen, noga med att se varje detalj i varje bilfönster men helt ouppmärksam på hur saker faktiskt ligger till. Så när han upptäcker en seriemördare, och dras […]