Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

💿 Cherry (2021)

—————————————————————————————————– Cherry (2021) Cherry är byggd på en verklig berättelse, den handlar alltså om en person som finns i verkligheten. Ändå känns det påfallande mycket som om ett datorprogram gjort filmen. Vad händer när man plockar bort den mänskliga närvaron i en kreativ process? Kanske att man får en film som Cherry. Till och med […]

Fortsätt läsa

💿 Ossos (1997)

Det finns en slags konstnär som utvecklas genom upprepning. Det ser ut som att hon gör  samma sak varje gång, men för varje gång kommer hon lite närmare sin strävans mål. Det är lätt att se hos författare – Beckett, Hesse – men det kan vara lite mer komplicerat på film. Är Roy Andersson på […]

Fortsätt läsa

💿 Schakalen (1973)

Vi lever i verklighetens tidevarv. Vi har inget till övers för vår egen eller andras fantasi. Saker ska vara på riktigt och ingenting ska behöva tolkas för mycket. Den enda eran i modern tid jag kommer att tänka på att jämföra med är 1970-talet, då underhållning såg ut som Schakalen. Det som förundrar mig är […]

Fortsätt läsa

💿 Monster Hunter (2020)

—————————————————————————————————– Monster Hunter (2020) De flesta som väljer Monster Hunter som filmen att se ikväll gör det nog inte för att de gillar regissören. Ordet regissör kanske till och med avskräcker. Jag minns när jag var i tolvårsåldern och försökte förklara för designerade vänner att de gillade Jackie Brown, Reservoir Dogs och Pulp Fiction för […]

Fortsätt läsa

💿 Bombay Rose (2019)

Bombay Rose må säljas som den första indiska handanimerade långfilmen, men filmer måste ju tyvärr säljas som något. Det har gett lite för stora proportioner, tror jag, åt vad som i verkligheten är en diskret och ganska fragil film, ingenting man spänner ögonen i för hårt eller analyserar med för höga anspråk. Främst av allt […]

Fortsätt läsa

💿 Chicago (2002)

Det fanns en tid då filmer som Chicago var nästan allt Hollywood gick ut på. Tider som 1934, när Wiliam Powell dansade runt en stor gräddtårta i Den store Ziegfeld. Eller tider som 1954 när Gene Kelly dansade i regnet. Till och med tider som 1958 då Maurice Chevalier sjöng om små söta flickor – […]

Fortsätt läsa

💿 Red Sparrow (2018)

Det måste vara något fel på mig, ty jag provocerades av The Hunger Games men inte av Red Sparrow. Francis Lawrence regisserade båda filmer och Jennifer Lawrence (ingen relation) hade huvudrollen. I den populära Young Adult-succén såg jag en hutlös och korrupt film som inte kunde låta bli att strunta i satiren och göra smaskig underhållning […]

Fortsätt läsa