<- Del 4. De mest berömda regissörerna tenderar att vara innovativa outsiders, sådana som inte följer strömmen utan höjer ribbor och skapar måttstockar som få andra kan leva upp till. Gott så, antar jag. Men måttstockar vore ju meningslösa utan arbetare; de som bygger själva huset, om vi tillåter oss en lite långsökt formulering. Det […]
Fortsätt läsa💿 Angel Has Fallen (2019)
Det är oamerikanskt att vara intelligent. Det är budskapet i Angel Has Fallen, den tredje filmen om Gerard Butlers skjutgalne mördarmaskin Mike Banning, en Secret Service-agent som skjuter först och skjuter sedan en gång till och sedan frågar pistolen om den har några frågor. Det är en film som förespråkar två motsägelsefulla teser – dels att […]
Fortsätt läsa💿 Den blomstertid nu kommer (2018)
Det är en ironisk titel, Den blomstertid nu kommer, men ironisk på vilket sätt? Är det ironiskt för att det inte är ”blomstertid” som kommer i filmen, utan en mystisk attack? Eller är det bara ironiskt för att det fasiken aldrig blir fint väder på midsommar? Jo, det ska vara en mörk och dyster katastroffilm, jag […]
Fortsätt läsa💿 Hope and Glory (1987)
Jag har aldrig riktigt förstått tesen som säger att man inte kan skriva något förrän man har något att skriva om. Inte ens när författaren sades vara död, och postmodernismen var som mest fashionabel på 80-talet, verkade det som att någon egentligen trodde på det. Jag har alltid tagit för givet att författaren åtminstone levt […]
Fortsätt läsa💿 Time Machine (2002)
När man pratar om filmhistoriens bästa år så nämner man knappast 2002 i första taget. Ändå kan det vara mitt favoritår. Inget annat år såg ut som 2002, särskilt inte i Hollywood. Filmer var vita, blå, svarta och gröna, urblekta i den bleach bypass-process som regerade detta år för att aldrig riktigt komma tillbaka. Det […]
Fortsätt läsa📚 Auteurathon: Arzner (del 4)
<- Del 3. När samarbetet med Ralston rann ut i sanden kom Arzner ihop sig – som ler och långhalm, kan tilläggas – med Clara Bow. Detta samarbete bidrog ytterligare till att ge Arzner en matrik startsträcka på regissörskarriären med ytterligare två succéer – Skaffa dig en man (1927) och särskilt Vildkatten (1929). Bow var ju 1920-talets […]
Fortsätt läsa📼 Kapselrecensioner september-oktober 2020
Aladdin. Brahms: The Boy II. Demon Knight. Den osynlige mannens återkomst. The Devil’s Nightmare. Fest i byn. First Comes Courage. From Beyond. Fruktans skrik. Huset som droppade blod. I skräckens klor. Knock-Out. La chienne. Le foto di Gioia. Legenden om djävulshuset. The Magnetic Monster. Nightwing. Panik. Pepé från Marseille. Rum 213. Scary Stories to Tell […]
Fortsätt läsa📚 Auteurathon: Arzner (del 3)
<- Del 2. Det var alltså som klippare Dorothy Arzners karriär tog fart. Hon lär ha klippt hundratals filmer om året för Paramount och sa sig uppskatta jobbet; det var inte regi, men som klippare kunde Arzner ändå diktera ton och stämning, rytm och dynamik. När hon väl blev regissör skulle hon stämplas som ”kvinnofilmare”, […]
Fortsätt läsa💿 Midnight Express (1978)
”Have you ever been to a Turkish prison?” Jag fattade aldrig den referensen i Titta vi flyger (1980) förrän nu. Den refererar såklart till Midnight Express, som då var en uppmärksammad och omtalad film; Oscarsnominerad för bästa film såväl som till Guldpalmen. Länge var detta en sådan där halvklassiker som alla sett, fram tills någon gång, för något […]
Fortsätt läsa💿 Funny People (2009)
Funny People är en av de ledsnaste komedier jag någonsin sett. Att se den är lite som att se en djupt olycklig person le och försöka hålla gott mod. Artighetsfraser och sociala koder kan få samtalet att gå vidare smärtfritt, eller kanske rättare sagt bedövat, men det finns hela tiden någon annan känsla där under; något […]
Fortsätt läsa