3 Women. 1977 USA 124 min. färg/35mm/2.35:1. R: Robert Altman. S: Shelley Duvall, Sissy Spacek, Janice Rule, Robert Fortier, Ruth Nelson, John Cromwell, Sierra Pecheur, Craig Richard Nelson, Maysie Hoy, Belita Moreno, Leslie Ann Hudson, Patricia Ann Hudson, Beverly Ross, John Davey, Dennis Christopher (okred).
Mycket fascinerande, förrädiskt berättad och gåtfull film där Spacek spelar introvert ung kvinna som börjar arbeta på ett SPA för pensionärer och omedelbart idoliserar och blir rumskamrat med Duvall, som ser sig själv som populär och älskad av alla fastän hon egentligen är mobbad och utstött av alla i sin närhet. Deras relation blir mer intensiv och den rätt handlingslösa intrigen blir mer och mer kryptisk för att till slut närma sig det direkt drömska och surrealistiska när karaktärerna börjar byta personlighet och gå in i varandra. En slags tematisk uppföljare till Bergmans Persona och kanske Altmans mest lyckade film – här får hans sporadiska berättarstil verkligen sin rätta plats, och filmen kan inte förstås utan att man tar hänsyn till spindelnätet av visuell och tematisk symbolism (bland annat är vatten filmens centrala visuella tema). Detta är en film som kommer förbrylla många åskådare som inte är beredda på den långsamma trögheten i Altmans berättande men det är absolut ett måste för de som tycker om mystiska och hypnotiskt fängslande filmer med väldigt personliga, konstnärliga ambitioner där mycket av behållningen kommer från den subjektiva upplevelsen. Duvall och Spacek, två av filmhistoriens mest övertygande mähän, är också fantastiska i huvudrollerna, ömsom gripande och frustrerande, och Rule (som deras symboliska moder) lämnar också ett bestående intryck. 5/5. 9/10. 2013.
<- 3 Idiots.
-> 3 kvinnor (2018).
Ett svar på ”3 kvinnor”